Strax efter detta borjar mardrommen, chauffor byts och denna man maste vara sjuk i huvudet eller helt enkelt ha en valdigt stark dodslangtan. Valium till trots ligger vi somnlosa i tolv timmar med nerverna utanpa, dodsangest till tusen. Nar vi antligen skymtar dagsljus och inser att vi ar framme levande vill jag grata litegrann for att vi aldrig mer behover aka asienbuss pa denna resa..
Nej tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar